De skönaste lirarna del 3

Torsdag och endast tre dagar kvar till Svenska Cupen semifinalen på hemmaplan. Säter, numera div 1 lag och Hylte står för motståndet. Ska bli kul! Egentligen ingen aning om vilka spelare som spelar i vilka lag längre. Vi får helt enkelt koncentrera oss på vårt spel istället, veckans träningar med Ola har varit bra på det, plus att sista matchen mot Sollentuna i lördags kändes bra. Ses på söndag helt enkelt.

**

Nu har vi äntligen kommit fram till vänsterlirarna på listan. Kanske den del av listan som ligger mig varmast om hjärtat, då jag själv har försökt bestiga berg och utföra trolleri från den positionen. Med blandad framgång måste jag väl säga.

Först ut är den spelare på listan som jag hyser mest respekt för, ingen mindre än Coma, givetvis. Henrik Johansson, Team Valla för att vara mer precis.

Det har alltid varit roligt att spela mot Valla, förmodligen det närmaste ett derby Vingåker någonsin kommer komma. Ibland vann vi och ibland vann Valla, med en pånyttfödd Löwing, värvade Flobyiter, en trött Kuban, en spelsugen Håård, minst 4ggr 2 meters Down Under spelare, en skäggig Matti på bänken eller en ostoppbar Lukas i mitten.
Hur som helst så har Valla alltid haft ett starkt lag på banan. Men det finns en som alltid har levererat, klagat minst, fått tveklöst minst pass, spelat på alla positioner och gjort det ruskigt bra, självklart Coma. Inte bara därför platsar han på denna lista, han är även en riktig god vän, som en gång uttalade sig så här i ngt media:
Vilka dom roligaste spelare att möta i elitserien? Han svarade: Mig och Toumo
Det är kärlek!!

En liten parantes som egentligen inte hör till denna lista. Hur tänker de ansvariga i Linköping som inte förlänger med Henrik och tar in Uhlin istället, i min mening helt klart ett steg i fel riktning.

Jacek Kresakowski, Hylte vänsterspiker.
Jacek var en fröjd att se på planen, vilken fighter och utstrålning han hade. Det kändes som, ju mer press och utsatta lägen, ju mer trivdes han på planen. Han gillade att synas för att förklara det enkelt, och vem gjorde inte det.

Minns speciellt en match, vi mötte Hylte i Katrineholm för att marknadsföra "riktig" volleyboll där. Kom bra med folk till Duveholmshallen, alla var grymt laddade för match. Under inspiken så såg Jacek extremt taggad ut, han " roofade" på två kantpass i rad, jag tänkte - här kommer bli en tuff match.
Vad händer sedan under matchen, Jacek kommer in fel i densamma, ser inte ut att tycka det är kul att spela och mer eller mindre syns inte alls. TVÅ anfallspoäng tror jag (kan varit en eller två till, men jag tror jag har rätt) han hade den matchen, TVÅ poäng efter att ha dominerat hela uppvärmningen inför alla. Det är bedrift bara det. Vi behöver mer spelare som vågar synas, Jacek var absolut en sådan.