On the road again

Tror det var året 1965 då Canned Heat kom ut med låten On the road again,
känns faktiskt helt rätt att börja med något klyschigt så här i minibussen
på väg till Hylte och den första bortamatchen.

Vet inte vilken gång i ordningen jag åker denna väg till Hylte volley arena, men jag
tänker nog samma tanke varje gång jag ser Huskvarna, det ligger
förbannat vackert beläget intill vätterns vatten.

Revanschlusten är stor efter förra helgens förlust, känns fortfarande som en onödig förlust mot Linköping.
Men nog om den, svårt att skriva om historien, eller rent av helt omöjligt.

Ser fram emot dagens match, träningarna i veckan har varit bra. Kroppen kanske inte har kännt hundra hela tiden,
men under matchdagar finns det många bra hjälpmedel till sånt. Känner mig ung på något konstigt kemiskt sätt.

Jag tycker alltid det är kul att komma till Hylte, hoppas också att Hyltes "fri entré" koncept slår väl ut och vi får en härlig atmosfär.
Har för mig att jag läst någonstans att Hyltes "nya" damlag har match innan oss i Hylte Volley Arena, spännande att se
om Leif är speaker i den matchen också, gillar hans finurliga små betrakelser.

Vi slog Hylte på hemmaplan i Svenska Cupen, lagen vet nog redan lite vart vi har varandra. Jag gillar sådana matcher där du måste
förändra ditt spel, komma på andra lösningar under tiden då motståndarna "vet" vad du brukar göra. Blir en extra match i matchen mot dig själv.

Klockan är nu 13 och vi har kanske 30 min kvar till matstoppet i Värnamo, det börjar kännas i kroppen att det är match snart.
Det börjar också kännas i kroppen att Liverpool möter Manchester United kl 15, ett bra resultat i den matchen och jag tackar mina
högre makter. You´ll never walk alone