De skönaste lirarna del 1

Med posten idag kom avin till de nya skorna från Basesport . Gick snabbare än vad jag trodde det skulle göra. Tack G. Kärrbrant. Trodde aldrig jag skulle tacka Gunnar för något annat än "tack för god match". Har suttit här och skrivit lite på nästa krönika med skorna på, känns bra.

**

Köpte ny dator härom dagen, var tvungen att rensa de andra gamla datorerna och hittade ett gäng gamla volleybollbilder, dels på mig själv och dela på andra gamla VVK spelare. Vilka tider, känns om ljusår sedan dock. Fan vad gammal jag är. Fast samtidigt känner jag mig yngre än på riktigt länge nu.

Samtidigt som jag tittade på bilderna och läste att Coma inte skulle vara med i Linköpings organisation så fick jag ideén att göra en lista. (Läs boken eller se filmen High Fidelity, bara en massa sköna listor hela tiden).

Listan ska innehålla spelare som jag har spelat emot genom åren. Inte vilka spelare som helst dock, utan de skönaste lirarna !! Sådana spelare som alltid varit skönt att tjafsa med, spelare som mer eller mindre alltid hade glimten i ögat trots 14-14 i avgörande set. Helt enkelt sköna människor som jag saknar. Följade start 6:a blev det:

Coach / Andrepassare: Javier Dios, Örebro:
Vilka magiska händer den mannen hade, fullständigt lurade han bort motståndarlagens centrar med sitt passningsspel, han höll bollen irriterande länge samtidigt som han tittade vart blocket var på väg. Han hade ett sjukt temprament också, vilket var hysteriskt kul att utnyttja. Han var relativt lätt provocerad och vägrade att skaka hand med mig minst två gånger efter alla matcher vi spelade mot varandra.

Passare: Lenny Jansson (tyvärr minns jag inte han riktigt efternamn nu)
Lenny är 1 år äldre än mig och vi spelade nog inte mot varandra förrän Vingåker mötte Ålleberg i div 1 serien. Lenny är ju från Örkelljunga och deras ungdomsverksamhet var ju inte på topp på den tiden så vi fick aldrig möttas i ungdomsåren.
Minns Lenny från Ålleberg tiden som en grymt dryg passare, men förbannat duktig. Var nästan alltid tvungen att snacka mellan varje boll, och alla som känner mig, jag kan ju inte hålla käften heller. Anledningen att Lenny platsar på denna lista har dock inget med de åren att göra. Utan så som Lenny uppträdde mot oss i kvartsfinalen det året vi gick till final. Blue Army "hånade" honom och höll upp banderoller med texten "Vem är Lenny" hela serien. Och efter den 5:e och avgörande kvarten när vi vann i Sollentuna så tog Lenny emot flaggan med texten på, med den runt sin hals vandrade han in i omklädningsrummet som en stor förlorare, respekt. Kommer jag aldrig glömma.

Just det, en sak till. Finns nog ingen mer än Lenny som har torkat av så mycket egen svett från pannan på bollen innan han skulle serva en floatserve, också respekt.

Fortsättning följer...