Mörker över Uppsala

Igår la det sig ett mörker på himlen i Uppsala, när Vingåkers Volleybollselitlag var där på besök.

Vi totalfloppade i Svenskacupens finalhelg, finns ingen ursäkt alls. Tamejfan så tror jag att matchen tog sig in på topp 3 av sämsta matcher i VVK:s historia, som jag har upplevt i alla fall. Vill absolut inte förringa Habos match, dom gjorde sitt jobb, medan vi var någon annanstans.

Idag känns det främst som om det var två saker som gjorde att vi floppade:

1: Total avsaknad att vara leva i nuet

Igår när vi spelade matchen mot Habo så upplevde jag oss, stressade, fokuserade på fel saker, irritation m.m. Jag som coach tar på mig fullt ansvar för det, jag misslyckades med det. Det jag inte kunde förmedla eller lyckas igår i alla fall, är varje spelares ansvar att leva i nuet.
Igår så var vi flera poäng bakåt i tankarna under stundande poäng, vi var flera poäng framåt i tiden under stundande poäng. Vi var alltså rädda att förlora trots att vi inte kan se in framtiden om hur nästa boll kommer se ut. Vi var irriterade på domslut som kanske var 15 min gamla, vi tjatade sönder klyschor efter klyschor i desperata försök att väcka varandra.Vi levde inte i nuet, vi levde inte i poäng för poäng.

Det enda du kan påverka som volleybollspelare på planen till 100 % är nästa boll eller poäng. Något som har hänt kan du inte ändra på, och det som kommer att hända har du så vitt jag vet ingen aning om. Det behöver vi ta lärdom av, alla spelare och alla ledare. Vi vinner som ett lag och om det ska funka så måste alla vara i nuet.

2: Människor är flockdjur, även volleybollspelare i Vingåker.

Vi kommer in lite på andra anledningen redan i sista meningen under första anledningen.Som vårt lag ser ut 2009, så kommer vi inte vinnna matcher där bara en spelare glänser och de andra spelare kämpar i uppförsbacke. Vi behöver alla spelare som skjuter på i backen. Laget vinner matcher åt oss, inte individen. För vi är flockdjur som behöver varandra, precis som människor i livet. Vi klarar inte av att vinna matcher på egen hand. Med det vill jag säga att det är varje spelares ansvar att inte försvinna från flocken. Vi har inte råd med att en spelare inte "vill" eller orkar vara ett flockdjur. Vi måste vara det, annars vinner vi inte i längden. Så om individen är tjurig, förbannad, osäker, inte är i nuet eller bara allmänt sur, så är det fortfarande samma individ som måste lära sig, ta hjälp av flocken, våga visa sig svag, underkasta sig sitt ego och bli en lagspelare. Jag säger absolut inte att vi inte är lagspelare, men en individ kan stjälpa sitt lag på många sätt.

En gammal klyscha är förbannat bra, tillsammans är vi starkare. Vi behöver varandra och våga be om hjälp. Det gjorde vi inte igår och vi var definitivt inte ett lag. Vi var djur som ville gå sin egen väg. Så kommer vi aldrig vinna matcher och det hoppas jag att vi lärde oss något av igår.

Ses på torsdag - Då vi äntligen kan påverka något igen.

Välkommen hem Dave