Hatkärleken till Tierp är borta.

Nu är det tisdag och några timmar på kontoret är på sin plats.

Har reflekterat lite över den väldigt smidiga vinsten över Tierp i söndags.
Pang 1-0, pang 2-0, pang 3-0 i set.

När hände det senast uppe i Tierp?
Att vi från Vingåker åkte dit och totalt körde över.
Jag minns faktiskt inte, vi kanske aldrig har gjort det?

Kanske försvann det spöket jag nu ska berätta om, förra året när vi slog ut Tierp i kvartsfinalen. Jag vet inte om det är så, men någonting har i alla fall hänt i Aspenhallen.

Jag minns tillbaka på alla bortamatcher mot just Tierp, som vi jämt var slagna på förhand.
Vi åkte upp dit med väldigt mörka tankar i huvudet före matcherna.
Tror ingen i laget ville riktigt erkänna det, men innerst inne visste du att det skulle bli en jävligt tung match.

Vi spelade nästan aldrig bra där, så enkelt var det.
- vi hade publiken emot oss,
- många gånger domarna emot oss,
- Tierp servade alltid väldigt tungt och koncentrerat på hemmaplan m.m.
Allt gick alltid Tierps väg.

Samtidigt såg i alla fall jag fram emot matcherna mot just Tierp i Aspenhallen. Jag gillade alltid arrangemanget, det var nästintill alltid fullsatt. Vi blev alltid vänligt bemöta när vi kom till hallen. Var lite som att komma hem till grannen som alltid bjöd på nybakade bullar och saft. Mest beundransvärt var killen i publiken som fick igång hela hallen med sitt monotona TTIIIIIIEERPP, gång på gång.

Blev någon form av hatkärlek till alltihopa, någon slags skräckromantik över det hela. Du visste att det inte var många procent som talade för att du skulle göra en bra match, men samtidigt så gillade du hela inramningen.

Den känslan hade jag inte alls nu i söndags. Visst, jag stod där denna gång utan matchkläder vid sidan klädd i kostym, men det där onda Tierpspöket fanns inte där längre. Vi blev lika vänligt bemöta, samma bohemiska journalist ville som vanligt prata lite skit innan matchen. Allt kändes som vanligt, förutom till Tierps förtret;
Glöden eller spöket om man nu vill säga så fanns inte där längre. Killen med sitt monotona TTIIIIIIEERPP har andra uppgifter som han gör på alldeles utmärkt sätt, hallen var bara halvfull, det hemvävda med Andy, Larsson & Wikander o Co finns inte där längre. Aspenhallen har fått en ansiktslyftning och är i mitt tycke den snyggaste hallen i Sverige. Den är värd att vara fullsatt.

Jag vet inte varför det kändes som det kändes, men det var inte längre mitt Tierp vi spelade emot. Kanske därför sa det bara pang pang pang och Vingåker åkte hem med 0-3.